.

Tjenatjena världen nu mår jag lite bättre än vad jag gjorde när jag skrev förra inlägget och det är ju posetivt eller vad fan säger ni! Jag har inte gjort ett SKIT. Haft serious talk med mamma en stund om typ allvarliga grejer som döden och droger och skit.. sånt där borde inte existera i våran värld. Man blir ju bara ledsen. Mamma sa att allt har en mening. Men jag kan fan inte se den där meningen i allt. Särskilt inte som när min bästa killkompis gick bort 1a februari 2009. Fan är de för skit. Han ska inte gå bort. Han kan gå bort på släktmiddag.. inte till himlen. Han ska va här. Fan saknar dig..
Men jag kan inte deppa ner mig nu.. de funkar inte så längre, jag ska work on myself, bli stark. Jag är fett svag i mig själv hela altet just nu, allt är bara kaoz innanför murarna. Måste styra upp hela livet, skolan allting. Har aldrig vart så keff som jag är nu. Mitt självförtroende är sääämsta någonsin men de ska jag bygga upp. Förut innan, kan inte dra upp orsaken, var jag STOLT över att vara Anna Wanqvist. Jag var skön hade ett bra självförtroende jag bara var utan att oroa mig. Nu är jag bara kaos, så fort någonting är fel är ALLT fel. Jag pallar inte det längre. Särskilt inte min jävla utseendefixering. Det är hemskt.. det låter skit fjolligt men det tar seriöst över mitt liv. Utseendet är ALLT i mina ögon, de är bra att man bryr sig om hur man ser ut, men jag skämtar inte när jag säger att jag gått till en fet jävla överdrift. Speglar är min högra hand typ jag kan inte gå en timme utan att kolla minst 5 gånger ifall nått är fel. Och dagar som jag går med fula kläder (dålig dag) eller har någon dålig hy i ansiktet trackar jag spegeln 50 gånger i timmen eller undviker allt som ger en blick i mitt ansikte dvs speglar, folk, jag gömmer mig bakom halsdukar och kragar, jag är kaos.
Så nu mina vänner ska jag ta tag i miss anna wanqvist. Såhär kan hon inte ha det längre! ;)

På återseende!