.

Jag vet inte vart jag ska börja. Allt har gått så snabbt den senaste tiden. Du har alltid funnits i mitt liv, enda sedan min födsel har du vart som min extramamma. Varje gång jag behövde barnvakt, varje gång pappa var ute på sjön eller borta, varje gång mamma jobbade extra och varje gång du ville vara med mig har du varit med mig. Det mesta som gått när vi inte sett varandra kan inte vara mer än 2 veckor. Du har alltid vart min lilla vithåriga mormor, som en gång i tiden för mig var väldigt lång och ståtlig. Sen växte jag upp, blev längst i hela släkten och då har du alltid vart min lilla mormor. Mormor som alltid lagade pannbiffar med potatisen som alltid föll i sär som var så god, och ärtor och alltid en klick rödvinbärsgele vid sidan. Mormor som alltid bjöd på kakor, bullar och saft till fika. Mormor som alltid hjälpt oss i svåra tider med pengar, leksaker, skor och annat behövligt. Mormor som alltid funnits där. Som hjälpt mig plugga matte när jag inte fattade någonting, som hjälpt mig komma igen i skolan när det gick åt helvete. Mormor som alltid låtsas behövde städning så jag kunde tjäna lite pengar.
Varenda dag och vecka mamma alltid vart hos dig de senaste åren. Varenda vecka man har kommit upp o tagit en godis ur kristallgrejen som stått på bordet. Alla fina blommor du köpt och ställt på bordet och balkongen. Alla födelsedagar med de röda rosorna och vita små blommorna jag fått av dig. Din fina skrivstil som alltid stått så fint på mitt kort.
Jag vet att du alltid har vart sjuk, blodcancer och kol. Problem med kroppen och allt vad du nu har fått gå igenom. Att doktorn alltid sagt att du levt så mycket längre än vad andra har med dom här sjukdomarna.
Och nu har allt gått så snabbt.. ett till tre kändes det som. Nu är du så svag att du har svårt att prata, du har blivit så smal så man ser ditt skelett. Dina blåmärken för att du slagit i kaffekoppen på händerna. När du ligger där i sängen och ser så svag ut. De är den värsta synen jag sett i mitt liv. Förstod inte försen idag. Jag vill inte se dig såhär du är min underbara mormor. Fan för det här. Jag blir så jävla ledsen. Idag börja jag gråta hos dig när du låg i sängen fast du såg inte det. Jag gick ut på balkongen. Mamma kom ut och sa att mormor kommer komma till nangalia snart. Att du får träffa morfar, gammelmormor gundla och alla djur vi haft som gått bort. Att du kommer få leva i en lycklig värld, helt frisk och kolla upp bland körsbärsträden. Jag sitter med gråten i ögonen och inser att snart kommer min fina mormor inte längre vara här och de är så jävla värdelöst jag vill inte att du ska försvinna ifrån mitt liv, du har ju alltid funnits här. Jag hoppas och ber att du ska bli bättre men jag vill inte känna som jag gör för någonstans i mig tror jag inte att det blir så... :( Jag har drömt om dig flera nätter i rad då du säger att du alltid kommer se mig vart jag än går. Vart jag än är och vart mamma än är kommer du alltid följa oss.. De måste betyda någonting. Jag orkar itne att se dig såhär. Mamma sa att jag inte behövde hälsa på mer om jag inte vill minnas dig såhär, om jag vill minnas dig som förut, men jag vill hälsa på. Hon sa idag att jag skulle säga hejdå och krama dig hårt, de gjorde jag. Du fick fram att du tyckte jag blev fin i håret eftersom jag färgat det idag. Och förra gången sa du att mitt turkosa nagellack var fint att det passade mig. Och idag sa du att du hoppades företaget vi håller på med ska gå bra. Allt du säger och sagt bara går runt i mitt huvud. Jag vill inte det här. Vill bara ditt bästa men det bästa för dig nu är inte vad jag vill, jag vill att du ska leva och göra dina pannbiffar med ärtorna och potatisen.......... jag vill äta bullar och dricka saft med dig. FAN.. mormor. Jag vet inte. Vill bara att du ska leva, du har ju alltid levt. Du e ju min mormor Gun.
Från hela mitt hjärta, gud, den dagen mormor kommer till dig får du ta bra hand om henne. Vänta vid nangalia med morfar och mormor gundla, med körsbärsträden i blom och inga sjukdomar ska nånsin få hända där...... Och vi här nere måste komma ihåg mormor föralltid. Och den tiden hon har kvar på jorden vill jag att hon inte ska lida, jag vill att hon ska må lite bra iallfall och kunna.. jag vet inte... jjag vet inte vad jag ska säga. jag kan inte göra nånting. Och de suger så jävla hårt.
Mormor de här e inget hejdå tal, ja vet att du inte kommer läsa de här, men ja va tvungen o skriva ur mig, men jag älskar dig mormor och jag hoppas du kommer bli bättre snart för jag blir så ledsen av att se dig såhär, du är världens bästa mormor och ingen kommer någonsin kunna va en bättre mormor än den du har vart för mig och alla oss kusiner, jag älskar dig<3 ditt barnbarn Anna

<3