.

Den här kvällen, natten. Nej nej nej. Har suttit och läst en blogg, som handlade om två personer jag träffat på ganska många fester, som inte är från nynäs utan någon annanstans ifrån. Den handlade om deras anorexia, hur dom haft det så jävla svårt genom alla år. Och jag får bara psykos när jag läser bloggen. Hela mitt huvud vänds upp och ner och undrar varför jag ens i något sammanhang klagar över mitt liv. Och varför har jag aldrig gått fram till dem och sagt, att jag tycker att dom är fina eller söta. De tycker jag ju. Så JÄVLA dumt otroligt jävla dumt. Fattar inte hur jag kan sitta o klaga på massa saker när de finns människor som har de så mycket svårare.
Visst jag har mycket i skolan, men varför ska jag låta andra veta de så domkan ha medkänsla för min jävla skolgång. Den enda som ska ha ångest över det e väll jag, de e ju jag som har låtit de gå åt helvete.
O killar. Varför ska jag haka upp mig på det och sitta o deppa över sånt. Så jävla dumt nee fyfan jag ångrar varenda dag jag suttit o väntat på sms, fått ångest i magen som jag alltid får när det inte går min väg med "kärlekslivet". Vad snackar jag om för jävla kärleksliv ens? Jag har inget kärleksliv. Jag har vart kär visst de har jag, men jag var bara cought by the moment. The heat of the moment. Varma händer som rör en på ett kärleksfullt sätt. Endorfiner till hjärnan. Jag va säkert inte ens kär bara ung och dum. Trodde att det var min tur nu. BULLSHIT. Har ingen jävla kärlek och kommer aldrig hitta. SE. Nu gör jag det igen. Klagar.
Så jävla dumt. Nu ska jag sova.
Godnatt.